Framtiden börjar med två frågor

Det räcker inte alltid med att göra små förändringar i livet. Ibland krävs det stora omvälvningar för att verkligen förändra trista mönster som aldrig verkar släppa taget. 

Ofta kan det även handla om att våga att kasta sig ut i det okända. Att lätta ankar och verkligen börja utforska nya horisonter. Plötsligt, med tid och distans, så får man översikten som behövs i livet för att också kunna blicka framåt. 

Du har säkert själv någon gång i livet haft dessa tankar och känslor. Perioder då det liksom känns som att något nästan säger åt dig att: ”Det är dags för något nytt! Våga ta steget!”.
De flesta av oss är kanske lite för rädda för att lyssna till denna röst. Den uppmanar trots allt till omvälvande förändringar utan några garantier på vad som kommer att hända härnäst. 
Samtidigt är det bortom våra horisonter som belöningarna ligger. Den där punkten som vi inte kan se, men på något sätt känner finns därborta.

Ofta kan det också vara till synes oskyldiga saker som leder oss inte på detta spår. Det kan börja med att man börjar läsa på om vad som gäller vid byggnation av attefallshus: hus-bloggaren.se. Plötsligt börjar tankarna vandra iväg och man funderar på hur det kommer sig att man hamnade där man är i livet. 
Kanske upptäcker du att du är toknöjd med läget som det är. Eller så börjar du fundera på om inte det där attefallshuset kan inspirera dig till att leva lite mer minimalistiskt. Kanske till och med resa lite och arbeta på distans. Just detta – distansarbete – har ju faktiskt blivit lättare under den senaste tiden. Något gott har trots allt kommit ur denna pandemi.

Det hela börjar dock med att man faktiskt vågar ställa sig själv frågorna: Var befinner jag mig i livet? Var vill jag vara?